Det insiktsfulla mötet med herr Gårman

I dag, när jag använde ett övergångsställe, kom jag på hur mycket makt jag egentligen har. Det var en bil, som i hög hastighet kom mot mig, som stannade. Och det enbart för att jag var där och höll på att gå.

Och även om bilen inte skulle ha stannat, skulle jag sannolikt ha vaknat upp med gratis vård, gratis mat, gratis snygga, storbystade sjuksköterskor att stirra på (om min verklighet nu vore ett amerikanskt 80-tals-actionkomedi-TV-program, givetvis), gratis inte särskilt snygga men erfarna och utbildade sjuksköterskor som skötte om mig, gratis sovplats, gratis TV och gratis huvudvärkstabletter. Makt, helt enkelt!

Skärpning, för fan

Jag läste i en rapport sammanställd av ett gäng högt byråkratiska stofiler i vilken det står att mitt vackra land, Den demokratiska folkrepubliken Sverige, är det land som står på andra plats gällande våldtäktsfrekvens.

Vad är detta för idioti och brist på att kontrollera en själv? Att ge vika för en känsla, en enkel impuls genererad av elektriciteten? Eller möjligen hämndlystenhet för ett avslag? Som man säger på engelska, deal with it, damnit!

Ingen vill ligga med mig heller, men det lever jag med och accepterar! Jag går hem och sköter mina egna affärer, och det har gått jättebra hittills!*

Så, varför gör de detta? Har de inte råd med prostituerade? I så fall kan man inte skylla på andra än politikerna. De medel som de får in används till helt fel saker, som att i överdriven mängd försörja flygplanstestare och förse framtida partiledare med schweizisk choklad.

Har de inte stake nog att gå in på kärlekssökarsidor? Det var väl för jäkla synd! Ta till våld, vet jag! Det har löst skit åtminstone sedan vi piskade de där jäklarna för att kunna få tillgång till spettkaka och ett extremt överskott på diftonger!

*Värk i handled har inte räknats med

En McFeast & C:o med mellan läsk och liten kassaarbetare, tack

Varför är folk som arbetar på snabbmatsrestauranger alltid så korta? Jag kan tänka mig att de vill att det ska vara kortare tills maten är serverad, men är det inte lite av en överdrift? Eller är det så att onyttigt hämmar tillväxten, och att arbetsgivarna tror att folk av mindre framtydande dimensioner därför ska ha större erfarenhet av skräpmat? Är det för att de liknar de lustiga maskotarna mer?

Det förblir ett mysterium för mig, men det dödade i alla fall ett par minuter att försöka klura ut det, och mord är ju alltid kul.

Meningslöst om hemlöst

Att jag nu sitter hemma och avnjuter min femte portion lyxsorbet med friterade strutstestiklar får mig verkligen att tänka efter vad bra jag har det.

Det finns många på vår jord som, bortsett från det faktum att den munsvattnande delikatess som just nämnts med största sannolikhet inte existerar, inte kan uppleva det jag påstår mig uppleva.

Hemlösa kallas de, logiskt nog. De sitter där på gatan.

Ibland tänker jag lite mer än så. Tänk om de inte är hemlösa på riktigt? De bluffar kanske bara. De gör det kanske bara för pengarnas skull. En gång gav jag någon en femma "till kaffe", till och med. Rena blåsningen.

Förresten förlorade jag på Spelet.

Invigning!

Härmed inviger jag min blogg "Det är inte kärnfysik!", där jag skriver ned mina tankar om vad som helst från politik till recept på friterad is. Just nu inväntar jag diverse händelser om vilka jag senare kan ordbajsa. Du, kära eventuella läsare, får ha det gött så länge.