Att jag nu sitter hemma och avnjuter min femte portion lyxsorbet med friterade strutstestiklar får mig verkligen att tänka efter vad bra jag har det.
Det finns många på vår jord som, bortsett från det faktum att den munsvattnande delikatess som just nämnts med största sannolikhet inte existerar, inte kan uppleva det jag påstår mig uppleva.
Hemlösa kallas de, logiskt nog. De sitter där på gatan.
Ibland tänker jag lite mer än så. Tänk om de inte är hemlösa på riktigt? De bluffar kanske bara. De gör det kanske bara för pengarnas skull. En gång gav jag någon en femma "till kaffe", till och med. Rena blåsningen.
Förresten förlorade jag på Spelet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar